tokans

Idag har vi kört vårt andra shaping-pass och det börjar släppa lite, även om han inte förstår klicket ordentligt ännu så börjar det ringa en liten klocka och jag fick han till att stampa på locket in emellan. Fast pino, han förstår inte vaför han inte bara kan tugga på den och få godis. Häromdagen testade vi lite uppletande, bara på ren lek men han är taggad till tusen. I morgon ska vi testa att lägga ett spår till sparveln, Sandra och Alfons står till hjälp, då Pino verkligen behöver jobba på att slappna av i nya miljöer.  Usch, nu låter det som om att jag övertränar stackarn, fast jag är mycket noga med att hålla allting på lek och inte ställa spec mycket krav. Faktiskt är det så att husse tränat honom fram tills nu och duktiga är dom! Koppelgånde börjar sitta åtminstonde så länge störningarna inte blir allt för många.

Foto: Benedicte Lervik

 

Mitt andra hjärta har flyttat till min systeryster och jag försöker att inte tänka på det, men ont gör det och tomt är det. Han är diagnoserad till en lokal borelia i öga samt nos. Han svarar bra på medicinen hitils och trivs gott. Dagarna spenderar han i soffan, mysandes och kvällarna får han långa promenader och lite träning. Han har det bra, det är en tröst åtminstonde, han mår bra och han håller på att bli frisk! :)

 

// Värmlandsligan