tokans

Ibland är problemen lättare än vad man tror, som när man inser att den target man valt faktsikt är genomskinlig och inser att det kanske inte är så lätt för en hund att sätta bägge tassarna på en target som inte är så lätt att se. Därmed medger jag att goodislådor inte är världen bästa target och använder framöver en kartong bit. Han har nu förstått att bägge tassar ska vara på targetten - YaaaaY! så nu ska vi arbeta med tiden han ska stå innan han får sin belöning, kanon det här ju!

Själv läser jag på allting jag glömt sedan jag slutade på hundsport, läser på om posertiv och negativ förstärkning, om straff  och andra saker. Försöker hitta på olika sätt att förlara saker på ett lättare sätt och lär mig saker som jag inte rikigt förstått eller fått med mig. Har en liten tanke på att kanske vara s duktig att jag läser igenom hela bibeln (lydnadsträning i teori och praktik), men tror inte att de kommer att ske på en gång i alla fall. Just nu läser jag bara för att det är kul, om jag inte får någonting att göra snart, kanske jag läser igenom allting bara för att ;)

Skogens konung?

Jag förstår att unga testar, att de testar för att se vad de vuxna kan gå med på och likaså när det kommer till hundar. Jag förstår att han testar mig och i många fall kan jag se det i hela hans kroppsspråk, jag kan se det i hans ansikte, sättet han tittar på mig, men framför allt på hans kroppshållning. Jag har tålamod, åtminstonde en hel del. Men nu mina vänner börjar jag bli galen - så blundar vi en stund och bara längtar tills han är vuxen, vuxen och lyssnar på mig, tränar långa passa och lixom glider med mig. Stänger ute gnällandet som mer har gått över i ett typ av skällande, låtsas att det inte finns där. För jag, jag vill inte ge honom uppmärksamhet, inte fören han är lugn. Jag vill inte lära honom att gnäll leder någonstans alls och därför tänker jag på gårdagens pass, gårdagens tre småpass och glädjer mig över dem..

Konsten att vara lös:
Så jag släpper honom i parken och ser spänningen i honom, vet att han älskar det här och ändå var det några dagar sedan. Ser hur han springer iväg på mitt komando, han hoppar jämnfotahopp av lycka och snappar upp en pinne, springer runt mig och försöker fånga min uppmärksamhet. Han vill att jag ska springa efter honom och jag ignorerar hans galna försök. Ignorerar till och med när han springer sådär nära att jag nästan hade kunnat fånga in honom. Ignorerar det för att få in honom frivilligt och idag har jag inga förväntningar på det. Men jag väntar, väntar stilla och provar mitt tålamod. Men idag tar det inte lång tid fören han förstår och kommer in till mig med en pinne, hela mitt inre dunsar av lycka, för det är det här jag har väntat på. Det är det här jag vill komma åt - vi leker på mina villkor. Så bjuder jag honom på kamp, lägger honom ner och belönar inte fören han infunnit sig i lugnet, först då får han springa efter pinnen. Så springer han runt en stund, testar mig igen. Går så nära som en meter ifrån mig, lägger ner pinnen och väntar. Väntar och ser om jag tänker ta chansen och gå emot honom. Hans kroppshållnning är spänd och han är berädd, berädd på att böja sig ner, ta pinnen och springa iväg. Men jag ger honom inte den möjligheten utan bara väntar på att han ska komma in till mig, och där är det, jag ser hur han ger upp och kommer in till mig. Jag fullkommligt spirar av lycka, för jag kan se, jag kan se att det fungerar...

Focus:
Focus har vi börjat träna utomhus och jag har honom framför mig när jag sakta backar. Väntar in att han ska ta kontakt och belönar när han gör detta. Förlänger stegvis sekunderna han måste hålla kontakten innan han får belöning. Men de är fortfarande inte längre än 4 sekunder. Vi tar det sakta, är så beslutsamma om att få det ordentligt, om att få det rätt.

Targetting:
Ja, jag funderar lite på hur jag ska få klickern mer stabil. Men tills jag har kommit på någontign bra fortsätter vi som vi gjort. Och idag lyckades jag fånga honom några gånger när han stod stilla med bägge tassar på targetten och det är posetivt. Ska nog börja lägga lite mer focus på just det. Jag ser en stor skillnad mellan att free-shapa chilli och Zeke med Pino. Å ena sidan är pino ung, men han är seg, inte lika kvick. Men jag tycker att det är bra.

// Galna Värmlänningar

Vår syselsättning medan husse är i skolan.

♥

Idag är en såndär dag, en såndäringa tokans dum och jobbig dag, ni vet, en såndär dag som man går runt och är rastlös hela dagen utan någon större anledning. När de däringa fjärillarna i magen alldrig vill ge upp och fötterna alldrig tröttnar på att gå. En dag när man går och lite väntar på någonting som kanske, kanske kan ske och i sådanna fall ändrar på så himmla mycket. För att skingra mina tankar och lixom lura fjärillarna i magen har jag läst lite i den stora vita hund bibeln och kommit fram till den del.

•Träningen med Pino har hittils mest legat på is, har haft focus på lugnhet och stabilitet, så sätt känns det skönt att i alla fall ha gjort någonting rätt. Jag vet med mig att jag är bra på att hoppa över vissa steg i träningen och ibland ställa lite för höga krav. Detta i sin tur leder antagligen till en viss stress hos hundarna, därför har jag tagit det lugnt med Pino och låtit Daniel träna det mesta. Idag har jag läst mig till en del om grundfärdigheter som har fångat mina tankar, en sådan simpel sak som att träna focus backande, med pino framför mig är någonting som jag aldrig tänkt på. Detta är någonting vi testat idag, konsten att bygga ut focusträningen. Han fann det ganska så svårt och det tog lite tid innan han förstod vad jag var ute efter. Men defnitivt någonting jag behöver bygga vidare på.

•Vi har också fortsatt att träna targetting, jag vill så gärna att han ska ställa bägge tassar på locket och stå stilla. Men jag lyckas bara fånga ett krafsande beteende, där han står med ena tassen på targetten och krafsar med den andra. Så detta är någonting vi fortsätter att bygga på.

•Dagens pass visade han fler beteenden, vilket är kul. Han sprang i bågar, gick mellan mina ben, testade att hämta något osv. nu vill jag bygga ut säkerheten i klicket också, för att få det så precist som möjligt.

Det är ett äventyr att ha en stor brukshund, i många fall är det påfrestande och kräver mycket. Det går sönder mycket glas och porslin. Men i det stora hela, är det väldigt underbart och det känns så härligt att ha hittat en så toppen uppfödare! Om någon vill ha en liten inblick i henne kolla här: http://svtplay.se/t/103335/smalandsnytt 2.19 in i programet syns Charlotte och Pinos halvsyster.

Hemkommna igår kväll, i sällskap av Benedikte och Carmen. Som också hålt oss sällskap en sväng idag. Pino var mycket nöjd över att ha skogsällskap! Mycket mysigt har vi haft det - men så till saken. En galen människa är jag, så galen att jag medvetet anmäler min hund till en tävling, när jag inte har den blekaste aning om hur det ska gå till. I slutändan slutade det inte så katastofalt och pino skötte sig över min förväntan. Fin kritik fick han - tokfin faktiskt:

Ops! sa jag när jag lyckades tilllaga flintasteken i micron ist för att tina den, tur för mig att jag inte äger en egen micro. Lagar mat i mammas hus, till mig ante å älsklingen. Pino springer ute, han lämnar pinnar på trappan oc ikväll ska vi koppla av i bastun och badkaret - allt för att inte ha några nerver i morgon när det blir pinans första tävling. Spänd är jag, men helt säker på att han floppar - men så är det så svårt att se att den stora hunden faktsikt bara är 8 månader.

Följer mitt hjärta, steg för steg och en bit längs vägen har jag kommit. Ge mig två steg till och allt blir som ja önskar. Men det är ingen ide att ta ut segern i förskott, fast ingen kan ju hindra en från att drömma.