Tentor, Historia, Hundar och livet
Ojdå, klockan är snart 10 och jag borde läsa om korsriddare, betygskriterier och källkretik. Men jag sparar det till senare. Igår fick jag reda på min första tenta och jag har aldrig blivit gladare för ett G. Med tio dagar på mig (sena böcker) han jag plöja igenom från 3500 b.c.e till 1500 efter kristus i alla världsdelar och lyckades få ett G - glädjen är total och översavammande! För första gången infinner det sig ingen svag känsla av misslyckande för att de andra i min grupp fick VG, snarare stolthet - de förtjänade de och jag, jag är lycklig över ett G! Idag ska jag sätta meg med tenta nummer två, den känns mer som en tenta för mig, detta då det är en hemtenta! av tio frågor ska jag välja tre och jag får skriva så mycket som 6 sidor per fråga - lycka! det är så svårt att begräns sig till två!
Chilli, han är fortfarande sjuk. Han har haft ögoninflmation sen i mitten på sommaren och därför bor han inte längre här. Jag saknar honom, men ibland måste man tänka på vad som är bäst för honom och ja, låt oss säga att pino inte riktigt låter han vara. Pino min stora vita riddare, han är stor som ett hus och när han ligger i soffan, ja då får jag knappt plats bredvid. Men han är mysig, så det är okej. Fast ibland då, då kryper han tätt, tätt in till huse precis som om han vill mysa ner sig med honom. Men som den luriga lilla varelsen han är, rapar han husse rätt i ansiktet! he he he :D
Idag, ska jag också tvätta, städa och unna mig något aldeles speciellt - jag ska färga tillbaka mitt knallröda hår som jag hade för två årsedan! Yaaay! jag har saknat det och sen, sen finner jag min hårfärg ytterst tråkig då tre stycken i min klass har den - så mer liv åt mitt numera toklånga hår! :D
Det slår mig att jag börjar bli gammal när jag inser att det är gravida och bäbisar i varenda buske. Om jag skulle räkna hur många jag känner runt min ålder som har barn eller är gravida skulle det hamna på runt 20-30 stycken och shiit vad gammal jag känner mig.
Puss på näsan - åh på tal om det, pino tog det på lite för stort allvar igår och hoppade upp å försåg sig själv med en, vilket ledde till fläskläpp på mig, två bulor uppe å en nere å den nere kompliterade Daniel så snällt i natt när han sov.
// Tant Néa i de värmlänska skogarna!
Chilli, han är fortfarande sjuk. Han har haft ögoninflmation sen i mitten på sommaren och därför bor han inte längre här. Jag saknar honom, men ibland måste man tänka på vad som är bäst för honom och ja, låt oss säga att pino inte riktigt låter han vara. Pino min stora vita riddare, han är stor som ett hus och när han ligger i soffan, ja då får jag knappt plats bredvid. Men han är mysig, så det är okej. Fast ibland då, då kryper han tätt, tätt in till huse precis som om han vill mysa ner sig med honom. Men som den luriga lilla varelsen han är, rapar han husse rätt i ansiktet! he he he :D
Idag, ska jag också tvätta, städa och unna mig något aldeles speciellt - jag ska färga tillbaka mitt knallröda hår som jag hade för två årsedan! Yaaay! jag har saknat det och sen, sen finner jag min hårfärg ytterst tråkig då tre stycken i min klass har den - så mer liv åt mitt numera toklånga hår! :D
Foto: Inga-Lisa Lundqvist Adler
Det slår mig att jag börjar bli gammal när jag inser att det är gravida och bäbisar i varenda buske. Om jag skulle räkna hur många jag känner runt min ålder som har barn eller är gravida skulle det hamna på runt 20-30 stycken och shiit vad gammal jag känner mig.
Puss på näsan - åh på tal om det, pino tog det på lite för stort allvar igår och hoppade upp å försåg sig själv med en, vilket ledde till fläskläpp på mig, två bulor uppe å en nere å den nere kompliterade Daniel så snällt i natt när han sov.
// Tant Néa i de värmlänska skogarna!
Karlstad
Här sitter jag, med pitabrödsdeg överallt och mjöl över hela kläderna. Här sitter jag i mitt hem, min älskade lägenhet. Bredvid ligger en vit riddare och sover så djupt, min aldeles egna riddare som jag själv valt ut. I mitt sovrum, under det stora vit täcket ligger min andra del i drömmarnas land. Trotts att himmlen är grå, den djupgröna gräset är blött och älven är virvlande mörk, lyser mitt inre, lyser jag. Jag har hittat rätt, här är jag, här är jag lycklig!
Kaffet doftar så gott i min hand och dess mörka smak värmer min tunga då historieberättelsera passerar revy. En gång för väldigt länge sedan togs en tysk borgare till fånga i ett krig. I sverige fick han sitta fånge i flera år och från fängelset blev han lärare. Han lärde upp de nya riddarna och rustade dem inför krig. Så småning om blev han den man som styrde den svenska krigstaktiken, han adlades och tilldelades länet Strömstad. I detta släktskapet finns det lärare ända fram tills idag och jag är den yngsta att utbilda mig.
Vissa dagar känns det tungt att rabbla kungar och släktled, men för det mesta gör det mig lycklig och då, då känns det så fruktansvärt rätt. Att läsa och förstå vad som har påverkat vad och hur allt hänger ihop och jag brinner verkligen för att lära det vidare, att få andra intresserade nog att förstå. Så jag borde tacka alla dem som insperarat mig, som sett mig bakom ridån och uppmuntrat de jag varit bra på. Så som MAJ min högstadie lärare, eller Anna och Lars som bad mig plocka upp pennan på mitt första gymnasie. Per som såg längre än alla andra, Anna som aldrig tvivlade och lät mig försöka ändå.
Puss på Näsan*
Kaffet doftar så gott i min hand och dess mörka smak värmer min tunga då historieberättelsera passerar revy. En gång för väldigt länge sedan togs en tysk borgare till fånga i ett krig. I sverige fick han sitta fånge i flera år och från fängelset blev han lärare. Han lärde upp de nya riddarna och rustade dem inför krig. Så småning om blev han den man som styrde den svenska krigstaktiken, han adlades och tilldelades länet Strömstad. I detta släktskapet finns det lärare ända fram tills idag och jag är den yngsta att utbilda mig.
Vissa dagar känns det tungt att rabbla kungar och släktled, men för det mesta gör det mig lycklig och då, då känns det så fruktansvärt rätt. Att läsa och förstå vad som har påverkat vad och hur allt hänger ihop och jag brinner verkligen för att lära det vidare, att få andra intresserade nog att förstå. Så jag borde tacka alla dem som insperarat mig, som sett mig bakom ridån och uppmuntrat de jag varit bra på. Så som MAJ min högstadie lärare, eller Anna och Lars som bad mig plocka upp pennan på mitt första gymnasie. Per som såg längre än alla andra, Anna som aldrig tvivlade och lät mig försöka ändå.
Puss på Näsan*
