Gnäll, skäll och allmänt testande.
Jag förstår att unga testar, att de testar för att se vad de vuxna kan gå med på och likaså när det kommer till hundar. Jag förstår att han testar mig och i många fall kan jag se det i hela hans kroppsspråk, jag kan se det i hans ansikte, sättet han tittar på mig, men framför allt på hans kroppshållning. Jag har tålamod, åtminstonde en hel del. Men nu mina vänner börjar jag bli galen - så blundar vi en stund och bara längtar tills han är vuxen, vuxen och lyssnar på mig, tränar långa passa och lixom glider med mig. Stänger ute gnällandet som mer har gått över i ett typ av skällande, låtsas att det inte finns där. För jag, jag vill inte ge honom uppmärksamhet, inte fören han är lugn. Jag vill inte lära honom att gnäll leder någonstans alls och därför tänker jag på gårdagens pass, gårdagens tre småpass och glädjer mig över dem..
Konsten att vara lös:
Så jag släpper honom i parken och ser spänningen i honom, vet att han älskar det här och ändå var det några dagar sedan. Ser hur han springer iväg på mitt komando, han hoppar jämnfotahopp av lycka och snappar upp en pinne, springer runt mig och försöker fånga min uppmärksamhet. Han vill att jag ska springa efter honom och jag ignorerar hans galna försök. Ignorerar till och med när han springer sådär nära att jag nästan hade kunnat fånga in honom. Ignorerar det för att få in honom frivilligt och idag har jag inga förväntningar på det. Men jag väntar, väntar stilla och provar mitt tålamod. Men idag tar det inte lång tid fören han förstår och kommer in till mig med en pinne, hela mitt inre dunsar av lycka, för det är det här jag har väntat på. Det är det här jag vill komma åt - vi leker på mina villkor. Så bjuder jag honom på kamp, lägger honom ner och belönar inte fören han infunnit sig i lugnet, först då får han springa efter pinnen. Så springer han runt en stund, testar mig igen. Går så nära som en meter ifrån mig, lägger ner pinnen och väntar. Väntar och ser om jag tänker ta chansen och gå emot honom. Hans kroppshållnning är spänd och han är berädd, berädd på att böja sig ner, ta pinnen och springa iväg. Men jag ger honom inte den möjligheten utan bara väntar på att han ska komma in till mig, och där är det, jag ser hur han ger upp och kommer in till mig. Jag fullkommligt spirar av lycka, för jag kan se, jag kan se att det fungerar...
Focus:
Focus har vi börjat träna utomhus och jag har honom framför mig när jag sakta backar. Väntar in att han ska ta kontakt och belönar när han gör detta. Förlänger stegvis sekunderna han måste hålla kontakten innan han får belöning. Men de är fortfarande inte längre än 4 sekunder. Vi tar det sakta, är så beslutsamma om att få det ordentligt, om att få det rätt.
Targetting:
Ja, jag funderar lite på hur jag ska få klickern mer stabil. Men tills jag har kommit på någontign bra fortsätter vi som vi gjort. Och idag lyckades jag fånga honom några gånger när han stod stilla med bägge tassar på targetten och det är posetivt. Ska nog börja lägga lite mer focus på just det. Jag ser en stor skillnad mellan att free-shapa chilli och Zeke med Pino. Å ena sidan är pino ung, men han är seg, inte lika kvick. Men jag tycker att det är bra.
// Galna Värmlänningar
Konsten att vara lös:
Så jag släpper honom i parken och ser spänningen i honom, vet att han älskar det här och ändå var det några dagar sedan. Ser hur han springer iväg på mitt komando, han hoppar jämnfotahopp av lycka och snappar upp en pinne, springer runt mig och försöker fånga min uppmärksamhet. Han vill att jag ska springa efter honom och jag ignorerar hans galna försök. Ignorerar till och med när han springer sådär nära att jag nästan hade kunnat fånga in honom. Ignorerar det för att få in honom frivilligt och idag har jag inga förväntningar på det. Men jag väntar, väntar stilla och provar mitt tålamod. Men idag tar det inte lång tid fören han förstår och kommer in till mig med en pinne, hela mitt inre dunsar av lycka, för det är det här jag har väntat på. Det är det här jag vill komma åt - vi leker på mina villkor. Så bjuder jag honom på kamp, lägger honom ner och belönar inte fören han infunnit sig i lugnet, först då får han springa efter pinnen. Så springer han runt en stund, testar mig igen. Går så nära som en meter ifrån mig, lägger ner pinnen och väntar. Väntar och ser om jag tänker ta chansen och gå emot honom. Hans kroppshållnning är spänd och han är berädd, berädd på att böja sig ner, ta pinnen och springa iväg. Men jag ger honom inte den möjligheten utan bara väntar på att han ska komma in till mig, och där är det, jag ser hur han ger upp och kommer in till mig. Jag fullkommligt spirar av lycka, för jag kan se, jag kan se att det fungerar...
Focus:
Focus har vi börjat träna utomhus och jag har honom framför mig när jag sakta backar. Väntar in att han ska ta kontakt och belönar när han gör detta. Förlänger stegvis sekunderna han måste hålla kontakten innan han får belöning. Men de är fortfarande inte längre än 4 sekunder. Vi tar det sakta, är så beslutsamma om att få det ordentligt, om att få det rätt.
Targetting:
Ja, jag funderar lite på hur jag ska få klickern mer stabil. Men tills jag har kommit på någontign bra fortsätter vi som vi gjort. Och idag lyckades jag fånga honom några gånger när han stod stilla med bägge tassar på targetten och det är posetivt. Ska nog börja lägga lite mer focus på just det. Jag ser en stor skillnad mellan att free-shapa chilli och Zeke med Pino. Å ena sidan är pino ung, men han är seg, inte lika kvick. Men jag tycker att det är bra.
// Galna Värmlänningar
Kommentarer
Trackback
