Konsten att kunna vara lös..
Nu börjar träningsmotivationen verkligen komma igång det känns skönt efter så lång tid utan någon större motivation alls. Idag när jag släppte honom så kom han in till mig flera gånger och det är så härligt att se framstegen. Min tanke bakom det hela är att han inte ska få som han vill, vilket han fått fram tills nu. Inte så att vi medvetet har låtit honom få som han vill, utan snarare ett problem som hängt med mig ett tag. Jag har en magkänsla av att detta var anledningen till mitt största problem jag hade med Chilli. Det vill säga att Chilli sprang ifrån mig så fort jag blev passiv och Heidi rådde mig då att vara passiv så fort han sprang iväg och iställed leka med honom så fort han var hos mig. En ganska simpel tanke som ger resultatet att allting som är kul händer hos mig och om du inte är hos mig blir det tråkigt.
Just då tänkte jag inte så mycket över själva tanken, men det har jag gjort nu och den har nu gett mig reslutat, efter bara några få testförsök. Men så var det ju så, att förr hade jag en väldig prestationsångest och tyckte att det var pinsamt om han sprang fram till någon annan - en känsla som knappas infinner sig när det är pinnar och inte andra hundar som gäller. Det har varit ett stort problem hos mig och är den stora anledningen till itt långa träningsuppehåll. Jag har höga ambitioner och bryr mig för mycket om vad andra ska tycka och tänka. Så istället för att träna på det jag verkligen behövde, tränade jag saker han tyckte om och det är synd. För hade jag tränat mer med chilli, mer kontakt och focus och att det roliga är oss mig. Då hade han haft så stora chanser i lydnanden. Det sitter så fint, nästan hela 1an - inomhus...
En annan tanke om att ha honom lös som har slagit mig är: Han är ung och han testar, testar oss nästan jämnt. Klart att han vill se hur långt han kan gå, om det hjälper att knälla, skälla och att helt enkelt inte komma när vi ropar. Om han inte kommer när vi ropar och vi går emot honom, då har vi automatiskt förlorat kampen och han vunnit den - ytterligare ett fel av mig. Samt om han inte kommer när jag ropar och jag böjer mig ned för att ta upp en pinne - ger honom en retning. Då har jag också förlorat, för att jag gav honom det han ville ha, utan att han gav mig någonting jag ville ha - han lärde sig att om han håller sig på håll och inte kommer när jag ropar- då får man belöning.
Så framöver är det endast lek hos mig och endast när han självmant kommer till mig, om han springer åt ett annat håll, vänder jag mig helt enkelt om och väntar - väntar ut honom och tillslut så kommer han. Efter fyra försök att ha honom lös på detta sett, kommer han fram till med med jämna mellanrum! Framsteg mina vänner - Framsteg!
Just då tänkte jag inte så mycket över själva tanken, men det har jag gjort nu och den har nu gett mig reslutat, efter bara några få testförsök. Men så var det ju så, att förr hade jag en väldig prestationsångest och tyckte att det var pinsamt om han sprang fram till någon annan - en känsla som knappas infinner sig när det är pinnar och inte andra hundar som gäller. Det har varit ett stort problem hos mig och är den stora anledningen till itt långa träningsuppehåll. Jag har höga ambitioner och bryr mig för mycket om vad andra ska tycka och tänka. Så istället för att träna på det jag verkligen behövde, tränade jag saker han tyckte om och det är synd. För hade jag tränat mer med chilli, mer kontakt och focus och att det roliga är oss mig. Då hade han haft så stora chanser i lydnanden. Det sitter så fint, nästan hela 1an - inomhus...
En annan tanke om att ha honom lös som har slagit mig är: Han är ung och han testar, testar oss nästan jämnt. Klart att han vill se hur långt han kan gå, om det hjälper att knälla, skälla och att helt enkelt inte komma när vi ropar. Om han inte kommer när vi ropar och vi går emot honom, då har vi automatiskt förlorat kampen och han vunnit den - ytterligare ett fel av mig. Samt om han inte kommer när jag ropar och jag böjer mig ned för att ta upp en pinne - ger honom en retning. Då har jag också förlorat, för att jag gav honom det han ville ha, utan att han gav mig någonting jag ville ha - han lärde sig att om han håller sig på håll och inte kommer när jag ropar- då får man belöning.
Så framöver är det endast lek hos mig och endast när han självmant kommer till mig, om han springer åt ett annat håll, vänder jag mig helt enkelt om och väntar - väntar ut honom och tillslut så kommer han. Efter fyra försök att ha honom lös på detta sett, kommer han fram till med med jämna mellanrum! Framsteg mina vänner - Framsteg!
Lite kaotiska tankar hos den numera korthåriga lilla galningen i värmland!
Kommentarer
Trackback
